Jag har en uttalad ambition att komma ut och föreläsa, inte minst om min egen långvariga problematik som vuxen med Aspergers syndrom. Det är på tok för okänt idag bland den breda allmänheten hur vi är många som faktiskt fungerar som människor, och hur vi därmed kommer i kläm så länge alltför stora delar av samhället är uppbyggda på sådana sätt att vi inte "är med i matchen".

För alla som har hört Andreas Brunnströms suveräna föreläsningar om de upplevelser och erfarenheter han har av att ha Aspergers syndrom, är ett framträdande av mig den givna uppföljningen. Andreas föreläsning har gett en suverän grund, jag kan bygga på med att berätta hur man dessutom drabbas när man har samma funktionsnedsättning, men en så "normal" framtoning, att man alltid tolkas, bedöms och bemöts som helt fullt frisk.

I det läget är det svårt att ens bli rätt tolkad av sjukvården och få sin diagnos och kunna börja få hjälp med habilitering. Jag fick gå vind för våg och försöka klara av att leva en frisk vuxens liv till 35-årsåldern innan det äntligen upptäcktes och jag fick min diagnos. Världen där ute behöver lära sig hur "vi" fungerar och hur man känner igen "oss"! Vi måste få en chans, vi också!