1981 fick vi vår egen nationella version av det danska fenomenet Olsen-banden. Ingemar Ejve, som hade börjat sin filmbana som klippare, hade landat i en roll som producent, och han hade hittat de danska succéerna, och även de norska varianterna. Några försök med svensk biopremiär gjordes med de danska Olsen-filmerna nr fyra, fem och åtta, Olsen-Bandens store kup, Olsen-banden går amok och Olsen-banden ser rødt, och möjligen av någon eller några norska filmer också, innan Ejve landade i att vad som kunde funka i Sverige sannolikt snarare var en egen svensk version.
Första instinktiva tanken var att kontakta Gösta Ekman om en roll som ligaledare. När Gösta inte omedelbart hann tända på idén hann också en kontakt tas med Magnus och Brasse, med en tanke på Magnus som ligaledare motsvarande originalets Egon Olsen och Brasse som motsvarigheten till Benny Frandsen, som i Sverige slutligen blev Ragnar Vanheden.
Hur pass intresserade Magnus och Brasse må ha varit har historien aldrig riktigt förtalt. Klart är hur som helst att Gösta Ekman återkom och nu var riktigt intresserad av projektet, och började designa sin Olsen-variant som kom att bli Charles-Ingvar ”Sickan” Jönsson. ”Snajdaren” och fixaren Benny blev som sagt Ulf Brunnbergs paradroll Ragnar Vanheden, och finlandssvenske Nils Brandt blev Rocky Blom, som fick motsvara danska Kjeld Jensen.
Det blev succé med en svensk Jönssonliga, och det blev snabbt dags att göra en ny film. I danska original- och norska klon-serien var andra filmen premiär för Benny Frandsens bror Dynamit-Harry. Så valde man att göra också i Sverige. Men här fick han av någon anledning bli Vanhedens kusin snarare än bror. Det kan ju bero på att en bror till Vanheden hade nämnts i första filmen, men den detaljen har ju i övrigt helt glömts bort. Och man valde inte den första historien med Harry, utan den andra. Den hade varit den femte danska, ”Olsenbanden går amok” som alltså hade visats på bio i Sverige, och den hade lustigt nog kopierats i Norge redan som fjärde film där, som Olsen-Banden och Dynamitt-Harry går amokk (innan man sedan i Norge gjorde sin version av den fjärde danska filmen som nummer fem). I Norge kopierade man även de danska filmerna nr sju och åtta i omvänd ordning.
Men vem skulle spela Dynamit-Harry? Ja, första budet gick till den senaste svenske skådespelare som spelat Martin Beck, vilket ju strängt taget bara var två stycken vid det laget, och som Gösta Ekman skulle komma att göra i sex filmer också, ett drygt decennium senare. Carl-Gustaf Lindstedt, med andra ord! Han var intresserad och tackade ja, men Vasateaterns Per Gerhard, Karl Gerhards son och efterträdare, sade ifrån. Carl-Gustafs åtaganden där, i pjäsen Spanska flugan, låg i vägen.
Utan att den tillsatte regissören, Göstas bror Mikael Ekman, hade vidtalats, så fick man klart med en skådespelare som skulle få helt andra danska kopplingar längre fram i karriären. Ernst-Hugo Järegård, en gång i tiden ”skurk” eller okej, tonårsbuse då, tillsammans med Jan-Olof Strandberg, i kalkonklassikern Raggargänget, tackade ja till rollen. Han skulle ju senare få rollen som den koleriske överläkaren Stieg Helmer i Lars von Triers ”Riget”. Jan-Olof Strandberg hade för övrigt setts som kriminalkommissarie Svensson i den första filmen ”Varning för”.
Men när Mikael Ekman fick höra det kände han att det var fel skådespelare för rollen, och satte hårt mot hårt. ”Ernst-Hugo funkar inte, kör ni på med honom blir det utan mig, vill ni ha mig kvar så måste vi hitta någon annan.” Och då lär det ha varit både Brunnberg och Ekman som föreslog allas vår Alfred i Lönneberga och studierektorn i Kalmar… Björn Gustafson! Som ju blev helt fenomenal i rollen. Så småningom också manusförfattare till den åttonde och sista filmen om den vuxna originalligan. Gösta och Björn hade redan spelat kumpaner i Mats Arehns ”Mannen som blev miljonär” två år tidigare, där Göstas roll för övrigt hette Stickan.
När inspelningen höll på av femte filmen, nere på Mallorca, lär Gösta Ekman ha kommenterat att det skulle kunna vara kul att se något slags ”prequel”, som det heter med filmtermer, om ligan när de var barn, och det här konceptet togs så småningom upp av Mikael Hylin och Christjan Wegner i form av Lilla Jönssonligan och Cornflakes-kuppen.
Man gjorde den dock inte som en fungerande prequel till den serie som vid det här laget fanns. Sådant här följer ofta snarare en lite av ”folk är idioter”-princip. De som älskar Jönssonligan är vana vid en liga som består av Sickan, Vanheden, Harry och Doris, så som serien har utvecklats till att göra från och med tredje filmen, så då ”måste” något om en ”lilla ligan” handla om de karaktärerna.
Alla huvudroller var ju också från början rimligen ungefär så gamla som skådespelarna bakom respektive roll, 1981 fyllde Gösta Ekman 42, Nils Brandt 49 och Ulf Brunnberg 34 år. Wall-Enberg har däremot en uttryckligt nämnd födelsetid och därmed ålder. När Vanheden sitter utklädd till polis och låtsas förhöra Wall-Enberg medan Sickan ska öppna kassaskåpet kommenterar han att Wall-Enberg har uppgett att han är född 20 juni 1923. Wall-Enberg var alltså ca 20 år äldre än Sickan, åtminstone..
Och det är ju nytt i början av tredje filmen att ”Rocky har flyttat hem till Finland” så att Harry blir den nye tredje medlemmen i ligan, och att Harry har träffat och blivit ihop med Doris, som ingen i ligan hade känt dessförinnan. Samt att Wall-Enberg och Sickan möttes för första gången i upptakten av första filmen, och att Wall-Enberg förefaller anlita ”Biffen” för första gången när han ringer honom och beställer likvideringen av Sickan.
Men i Lilla Jönssonligan var alla dessa klasskamrater, i femte klass 1954, angavs det i beskrivningarna av filmens premiss när den släpptes.
Det är således uppenbart inte något fel man har gjort av misstag, man har valt att göra så här, för att det skulle ge bäst igenkänningsfaktor. Film görs ofta som ren underhållning för popcorn-tittarna som inte är funtade att ha järnkoll och reagera på detaljer som inte ”stämmer” från film till film, snarare än för nördarna som har den typen av koll. För det mesta anses det helt ursäktligt och tillräckligt bra. Det hade ju aldrig varit aktuellt att göra t ex Tillbaka till framtiden del två och tre på ett sådant sätt, men i ett sådant här sammanhang är det gott nog, eller tydligen faktiskt hur det anses att det måste göras. Jag hör ju till den kategorin för vilka detta skaver svårartat, men det får det göra.
Men det innebär också i praktiken att Lilla-filmerna inte är några prequels till den serie som var igång om den vuxna ligan. De är prequels om en helt annan Jönssonliga, som vi aldrig har sett som vuxna. Här skapades Jönsson-universum nummer två.
Den andra ”Lilla”-flimen gjorde så snart – redan följande år – att alla huvudroller gjordes av samma skådespelare, så den är självklart i samma universum. Den tredje dröjde lite längre, så att nya skådespelare gjorde den lilla ligan, men det känns inte som att det inte kan vara samma universum ändå. Däremot var ju den fjärde ”Lilla”-filmen markant annorlunda. Den porträtterar en barn-Jönssonliga i den nutid då filmen är gjord. Men som i alla tidigare ”Lilla”-filmer spelas Wall-Enberg ”Senior”, pappan i familjen, av Loa Falkman. Här har vi hur som helst uppenbart Jönsson-universum nummer tre.
Parallellt med ”Lilla”-filmer fortsatte ju den vuxna originalligan utan Charles-Ingvar Jönsson, först ledd av doktor M. A. (Max Adrian) Busé i Peter Habers gestaltning, och sedan med Stellan Skarsgård som Herman Melvin. Riktigt fyndiga namn. Slutligen sydde Björn Gustafson själv ihop säcken med sitt manus till det sista vi såg av Vanheden-ligan (Vanheden är ju konstanten genom hela serien). Men här blir åtminstone en detalj väldigt konstig. Här kommer Johan Ulveson, femton år yngre än Gösta Ekman, in som Charles-Ingvars lillebror Sven-Ingvar. Filmen är gjord kring 1999-2000 när Gösta var, och därmed Sickan borde ha varit, runt 60 år. Och då dyker Margreth Weivers upp och är brödernas mormor?
Margreth var född 1926 och 13 år äldre än Gösta Ekman. Det kanske hade varit rimligt att hon var deras mamma eller moster, kanske en styvmor? Eller ska vi utgå ifrån att hon är minst runt 100 år gammal i filmen, för att vara mormor till någon som är cirka 60? Eller i varje fall 90?
Nåväl, man får försöka släppa den biten också, så klart. Men frågan är om detta separerar den här filmen från de övriga med Vanheden och Harry, och blir ett litet eget Jönsson-universum? Jag håller alltid den varianten i minnet, som en eventuell utväg där. Att Sickan var mycket yngre här än i de övriga filmerna. Fast då kunde han ju ha varit det i de andra också.
De två senaste filmerna om Jönssonligor är sedan helt uppenbart från var sitt helt annat Jönsson-universum. Först ”Den perfekta stöten” från 2015, den ”fula ankungen” som är en mörkare heist-film mer i ”Ocean’s Eleven”-stil. Det är lite inkonsekvent beskrivet om den detaljen, i trailern till filmen förekommer namnet Charles-Ingvar Jönsson med bindestreck, men i filmen verkar Simon J Bergers Jönsson-roll enbart kallas Charles, även om det framgår att Charles Ingvar är hans fullständiga förnamn(hans J står för övrigt för mellannamnet Jönsson). Smeknamnet ”Sickan” förekommer i varje fall definitivt inte. Alexander Karims Vanheden-variant fäller ett par kommentarer om Charles sätt att snöa in på sitt arbete och på detaljer, som antyder att åtminstone han tycker att Charles har autistiska drag.
Och slutligen kom helt nyligen – nåja, håhåja, vad åren går fort – ”Se upp för Jönssonligan” 2020, där Henrik Dorsin, Ankan Johansson, David Sundin och Hedda Stiernstedt gick mer tillbaka till rötterna, till något som mer liknade originalligan, och även blinkade till den allra första danska Olsen-Banden-filmen, med dansk musik i handlingen och att Harry och Doris har en oherrans massa fosterbarn. I första danska filmen hade Rocky-förlagan Kjell och hans fru Yvonne tre eller fyra… eller var det t o m fem barn? Redan i andra filmen har jag för mig att det var minskat till en son. Men i den andra filmen hade i gengäld också Benny fått barn med en störtläcker fotomodell han hängde med.
Redan i första Varning för Jönssonligan 1981, nämner Vanheden för den kvinnliga polisen spelad av Lis Nilheim, när han och Rocky står inne i kiosken de är i för att råna, sin bror Leopold. ”Bilar…” ”Nä, men det var många år sedan, vettu… det är inte mitt bord längre, det är min brorsa Leopold, alltså…”
Det är den mest direkta hänvisning som gjorts i någon Jönsson-film till en nära famlijemedlem till någon i ligan, och den har aldrig följts upp med att vi fått se denne Leopold. Det känns nästan följdriktigt i sammanhanget… Jag och en kompis kommenterade redan innan Lilla Jönssonligan fanns att Jerry Williams skulle vara som klippt och skuren för den rollen.
Filmmakarna tänkte åtminstone på ungefär samma sätt när de castade just ”Jerka” som Vanhedens pappa Einar i åtminstone första Lilla-filmen, men Leopold hade de ingen koll på, eller inget intresse av. En några år äldre syster hade den lille Ragnar Vanheden åtminstone. Och hade Lilla-serien kunnat funka som prequels till de filmer som fanns om ligan som vuxna hade valet av skådespelare i rollen som mamma Vanheden inneburit att lille Ragnar tydligen hade Oidipus-komplex. Hon spelades ju av Mona Seilitz, som vi redan hade sett som vuxne Ragnars käresta Catrin ”Plommonet” Appelgren i andra ”stora Jönssonligan”-filmen, ”och Dynamit-Harry”.
En specialitet är även skådespelare som återkommer i uppenbart helt olika roller i olika filmer i serien. Carl-Lennart Fröbergh står i särklass med tre helt olika castningar i tre filmer i det ursprungliga Jönsson-universumet, och Niklas Falk och Peter Harryson har medverkat i vardera tre olika Jönsson-filmer, Niklas i tre olika Jönsson-universa, Peter i två med ”den stora” och en med den lilla ligan:
Tre roller i samma Jönsson-universum:
Carl-Lennart Fröbergh, polis i ”Dynamit-Harry”, taxichaufför i ”Guldfeber”, blackjackspelare på Wall-Enbergs casino i ”Dyker upp igen”!!! (Fast det skulle kunna vara en polis som fått sparken, börjat köra taxi, och sedan lyckas komma in och börja frekventera W-E:s casino.)
Två roller i samma Jönsson-universum:
Sten Ardenstam, portier på Hotel Sheraton i ”Varning för” (eller kanske inte portier, men han jobbar där!) och tv-handlare Appelgren, ”Åpplet”, i ”Dynamit-Harry”.
John Harryson, portvakt på polisens träningsanläggning i ”Varning för”, och rysk ubåtskapten i ”Dyker upp igen”. Pappa till Peter H.
Johannes Brost, tjuv/rånare tillsammans med Peter Hüttner i ”Varning för” och Manfred med Järnarmen i ”Dyker upp igen”. Det skulle kunna vara samma roll.
Kjell-Hugo Grandin, chaufför av bussen som ligan ”lånar” i ”Varning för” och ”man vid busshållplats” (sug på den!) i ”Den svarta diamanten”.
Dan Ekborg, kriminalassisten Gren i ”Dynamit-Harry”, ”Dyker upp igen” och ”på Mallorca”, och tenoren Bajron i ”Spelar Högt”.
Jarl Borssén, nattvakt på försäkringsbolaget AB Trofast i ”Harry” och gapande kinsesisk chef på kinarestaurangen i Wall-Enbergs hus i stan i ”Dyker upp igen”.
Henrik S Järrel, cyklist i ”Dynamit-Harry” och gäst på casinot i ”Dyker upp igen”.
Jan Mybrand, anställd vid mentalsjukhuset i ”Den svarta diamanten” och nattvakt vid myntverket i ”Största kupp”. Skulle kanske också kunna vara samma person.
Oklara:
Karl-Erik Andersén, fångvaktare i ”Diamanten” och fängelsevakt i ”Största kupp”.
Jonas Uddenmyr, vakt i ”Diamanten” och plit i ”Spelar högt”.
Båda kan kanske vara samma karaktärer i bägge fallen, men behöver inte vara det.
Tre roller i tre olika Jönsson-universa:
Niklas Falk, Charles-Ingvars pappa Sigvard Jönsson i den andra Lilla-filmen ”Styva linan”, hovmästare i ”Spelar högt”, och Charles farbror (och kanske styvfar?) Ralf Tadeus Jönsson i ”Den perfekta stöten”.
Tre roller i två olika Jönsson-universa:
Peter Harryson, polis i den stora bevakningen av Wall-Enbergs och ”syndikatets” firma med bl a fryslagret i ”Dynamit-Harry” och officer som kör den specialbyggda pansarsäkerhetsbilen i ”Guldfeber”. I Lilla ligans universum är han sedan tivolidirektören i ”Styva linan”.
Två roller i två olika Jönsson-universa:
Mona Seilitz, Vanhedens fästmö Catrin ”Plommonet” Appelgren i ”Dynamit-Harry”, och Vanhedens mamma Rut i första Lilla, ”Cornflakeskuppen”.
Sten Ljunggren, Fritz Müllweiser i ”Guldfeber”, vaktmästare i ”På kollo”.
Lena T Hansson, doktor Busés sekreterare Mimmi i ”Den svarta diamanten”, och fru/mamma Lillian Wall-Enberg i ”Cornflakeskuppen”. Gift med Peter Haber, som ju alltså spelade doktor Busé.
Sussie Eriksson, fabrikskontrollör i ”Cornflakeskuppen” och expedit i blomsteraffären i ”Spelar Högt”.
Johan Rabaeus, clown på tivolit i andra ”Lilla”-filmen, ”På styva linan”, maffialedaren ”Signore” i ”Spelar Högt”.
Jens Hultén, Bruno (Loket) i ”Stjärnkuppen” och poliskommissarei Krantz i ”Den perfekta stöten”
Jag tror inte att jag missade någon nu.
Jag tyckte om ”Den perfekta stöten” och hade hemskt gärna sett två filmer till i detta Jönsson-universum, vilket producenterna Tre Vänner, dvs Michael Hjorth. Johan Kindblom och Tomas Tivemark, hade rättigheter för att göra om denna film hade inbringat tillräckliga inkomster.
Jag tyckte i princip lika mycket om ”Se upp för Jönssonligan” med Dorsin, Ankan, Sundin och Stiernstedt. Hittills har vi inte hört om några planer på uppföljare där heller. Den utmärker sig också med att inte en enda skådespelare från någon tidigare Jönsson-version har letat sig dit.
Efter den har det däremot kommit en ny film om ”vuxna” Olsen-ligan i Norge, där man särskilt kan notera att gamle fotbollstjärnan John Carew spelar Vanheden-motsvarigheten Benny.
Ska också tilläggas att man i både Danmark och Norge har importerat den svenska ”uppfinningen” Lilla Jönssonligan. I bägge länderna kallas deras motsvarigheter Olsenbansen junior.