Kungen har dock helt fel när han kallar det en retroaktiv ändring.

”Plötsligt ändrar man på det hela.”

Det var ingen ”plötslig” ändring, och i praktiken inte alls i efterhand.

Den trädde i kraft 1 januari 1980, varvid Victoria blev nummer ett i tronföljden. Men propositionen om förändring av successionsordningen lämnades in av regeringen i december 1977, mindre än ett halvår efter Victorias födelse, och det första beslutet att anta ändringen togs 20 april 1978. Rent tekniskt blev det inte formellt bekräftat förrän med omröstning nummer två efter ett mellanliggande val – en omröstning som kom att ske den 7 november 1979. Men det var hela tiden fullt uppenbart att det inte fanns någon opinion om att ändra sig och avbryta förändringen och återkomma med den i ett senare läge, till exempel till nästa generationsskifte. Inte ens sedan Carl Philip hade fötts. (Och om det kan nog ändå mycket sägas. Jag ska återkomma till det.)

Och han föddes 13 maj 1979, och torde alltså ha kommit till på sensommaren eller början av hösten 1978. Då hade alltså redan all debatt varit, regeringen lämnat in propositionen och riksdagen tagit det första beslutet. Det var alltså redan ett väl känt och etablerat faktum att en prins som nu händelsevis skulle råka hinna födas under 1978-79 olyckligtvis skulle födas som kronprins enligt ännu gällande successionsordning, men ”berövas” den titeln och positionen den 1 januari 1980. Det var redan ett fullt konstaterat faktum,

Så det var inget retroaktivt över det. Inte det minsta.

Media och folket har i 43 års tid varit fruktansvärt ouppmärksamma på vad det är kungen någonsin har vänt sig emot i fråga om den nya successionsordning som trädde i kraft den 1 januari 1980.

Så som det gick till hann Carl Philip pikant födas under den gamla successionsordningen som var på väg att avskaffas, och föddes därmed som kronprins, för att sedan upphöra att vara det när den nya trädde i kraft.

Kungen har sedan dess, och även i den nu aktuella omtalade intervjun, varit noga med att poängtera att han inte är emot förändringen som sådan, inte emot Victoria som tronföljare, inte önskar att Carl Philip på något sätt skulle återinsättas som kronprins.

Men det har aldrig slutat gnaga i honom att ändringen gick till på ett sätt så att en redan född laglig kronprins ”berövades” denna titel och position.

Bara det.

Bara, bara det.

Det är bara det han upplever som orättfärdigt.

Han har som jag kan se varit ytterst tydlig med att det inte är något annat av det som har följt av ändringen han betraktar som orättfärdigt.

Han är inte det minsta otydlig i de nya intervjuklipp som är med i klippet som släpptes den 3 januari. Lyssnar man på vad han faktiskt säger är det inte svårt. Det är ”födas som kronprins, men sedan sluta vara kronprins” han har problem med.

Men medel-Svensson ”vet” nu att kungen ”har problem med kvinnosynen” och en massa annat liknande, som bygger på alla så kallade halmgubbar om allt som alla tolkar in felaktigt att han skulle vara emot. För att de själva inte kan ta till sig den givna informationen.

Fast media har också genomgående slarvat med formuleringarna. När SVT släppte nyheten om sin egen kommande serie ”De sista kungarna” gav de sin egen nyhet om saken rubriken Kungen om tronföljden: ”Fel att ändra i en grundlag retroaktivt”. När SVT Text lade ut sin förkortade version som skulle få plats på en text-tv-sida förkortades rubriken typiskt nog till det i sak rent felaktiga Kungen: Fel att ändra tronföljden. Snarare än exempelvis ”Fel att ändra retroaktivt” inom citationstecken, vilket skulle ha fått plats som rubrik på en text-tv-sida. Den nyheten blev sedan som synes också – helt i onödan – en egen nyhetssida på svt.se.

Det här tycker jag säger ganska mycket nedslående om vår förmåga att förstå nyheterna vi serveras, och vilket ansvar medierna har. Och många gånger misslyckas att leva upp till.